Det tog några timmar att hämta sig efter gårdagens berg- och dalbanematch mot toppkonkurrenten Frölunda. En bit in i andra perioden var jag tämligen säker på att göteborgarnas tyngd och intensitet skulle vara tungan på vågen den här kvällen, men på något vis så lyckades vi krångla oss ur deras grepp och ta hem samtliga tre poäng. I ärlighetens namn var det nog lite retroaktiv betalning för förra veckans miss mot Brynäs, för den här matchen hade lika gärna kunnat sluta i Frölundas favör. Inte minst med tanke på att Rifalk inte hade en av sina bästa kvällar – ett par av Frölundas mål kändes extremt enkla och då inte minst Fribergs fösare från blå i början av andra perioden. Släpper man in den typen av mål brukar man sällan vinna matcher mot topplag som Frölunda.
Vi hade länge svårt att hantera Frölundas höga och intensiva press, vilket resulterade i ett slarvigt passningsspel och många tappade puckar på fel ställen på isen. Det gav Frölunda många omställningslägen, vilka vi vet att de är grymt skickliga på att utnyttja till sin fördel. Frölunda spelar även med en intensiv press i sitt boxspel, vilket vi också hade svårt att lösa på ett bra sätt långa stunder. Ändå lyckas vi göra två mål i powerplay den här kvällen. Starkt, såklart!
Men generellt sett kändes Frölunda lite mer färdiga som lag, med ett bättre passningsspel och ett bättre “stäm” i sina kedjor. Man var långa stunder snabbare i både tanke och handling. Jag skulle vilja påstå att det var individuella prestationer av spelare som Höglander, Everberg, Ryfors och Bengtsson som avgjorde till vår fördel den här gången, och inte ett gediget lagspel. Det kuggar fortfarande inte riktigt i för någon av kedjorna, även om formationen med Ryfors, Bengtsson och Höglander blixtrade till rejält vid några tillfällen. Höglander var långa stunder strålande med sina kvicka frånvändningar, dragningar och lite aviga stil. Även Smith-kedjan hade några starka byten, där man satte press på Frölunda i anfallszon.
Jag förstår om det är svårt för tränarstaben att ändra på ett vinnade lag, men jag tycker att det är dags att uppgradera spelpjäsen Ryfors på centerpositionen. Sjögren räcker just nu inte till för att bära en förstalina – det är för långsamt och trubbigt – vilket gör att vi tappar mycket offensiv kraft. Ryfors visade igår – och även i inledningen av säsongen – att han är redo för mer ansvar och det vore synd om han inte fick den möjligheten att växa. Det är bara att titta på tekningsstatistiken för att förstå Ryfors offensiva betydelse för laget. I gårdagens match vann han 70 procent av sina tekningar – monstruöst starkt! Motsvarande siffra för Sjögren var 46 procent, och han blev dessutom utvisad vid ett tillfälle för felaktig tekning.
Jag tror att hela laget skulle vinna på en rockad bland centerpjäserna, där Sjögren tar klivet ned till tredje- eller fjärdekedjan. En mer checkande, defensiv roll hade helt enkelt passat honom bättre just nu.
Jag tycker även att man borde ta sig en funderare på backsidan. Vi förmår inte riktigt att involvera backarna i det offensiva spelet som vore önskvärt. En av våra bästa offensiva backar nöter just nu bänk och fick inte en sekunds speltid igår mot Frölunda. Det känns som resursslöseri och en ung spelare som Johannesson behöver både förtroende och speltid för att utvecklas. Jag hoppas att man hittar en nyckel för att lösa det här dilemmat, för just nu känns det som om vi inte lyckas kräma ur det mesta och det bästa ur ett rent offensivt perspektiv. Hansson glimtar till då och då, men jag tror han känner en viss oro över defensiven med Jonsson vid sin sida, och därför håller tillbaka sina offensiva räder.
Med tanke på att Cam & Co inte ändrade på ett förlorande lag – efter matcherna mot Brynäs och Leksand – skulle det förvåna storligen om man gör några ändringar i laget inför lördagens bortamöte med Skellefteå. Det lär bli en ny kraftmätning och det ska bli spännande att se om vi lyckas ladda om efter urladdningen mot Frölunda. Min magkänsla säger fördel Skellefteå, men säsongens upplaga av Rögle – som prestationssmässigt pendlar mellan fågel och mittiemellan – kan förhoppningsvis visa att man är i tabelltoppen för att stanna.
