Vad är det som händer? Jag vet inte hur många gånger jag har fått den här frågan – från både inbitna Röglesupportrar och bekanta som håller på andra lag – de senaste veckorna. Precis som avhandlades i veckans Röglepodden på hd.se är det inte helt lätt att ge ett rakt och självklart svar på frågan, men jag brukar trots allt landa i att Rögles strålande säsongsinledning inte är någon slump. Att Rögle toppar SHL-tabellen efter åtta omgångar är snarare frukten av ett strukturerat och målmedvetet arbete som inleddes i samma sekund som bröderna Abbott klev in genom dörrarna i dåvarande Lindab Arena i november 2017. Det är bara att lyfta på hatten för det arbete som de hittills har gjort för klubben och njuta så länge vi får vara en del av deras passion och engagemang.
Bröderna Abbott hade garanterat inte allting klart för sig från starten den där dagen för snart två år sedan. Men det var en sak som de visste behövde förändras för att Rögle skulle kunna ta nästa steg i utvecklingen; nämligen den egna självbilden hos både klubben och supportrarna. Det var därför ingen tillfällighet att de relativt tidigt i sina respektive roller började tala om att vinna mästerskap. Just där och då kändes de uttalandena både främmande och smått orealistiska, men bit för bit har den attityden bidragit till att sätta en helt ny image för klubben både lokalt, regionalt och nationellt. Det har även bidragit till rakare ryggar hos spelare, supportrar och alla de som dagligen arbetar med föreningen. Nu är vi många som faktiskt tror att ett SM-guld finns inom räckhåll och att tiden som lindansande förening mellan SHL och Hockeyallsvenskan faktiskt är ett minne blott.
Med ett nuvarande eget kapital på närmare åtta miljoner står klubben på en finansiellt stabil grund, även om det fortfarande är en bit kvar till många av SHL-kollegernas välfyllda kassakistor. Men det är inte enbart på isen som klubben byggts starkare bit för bit, utan det gäller även det ekonomiska. Jag är övertygad om att den nye klubbdirektören Daniel Koch kommer att fortsätta det arbete som Martcus Thuresson lade grunden till, och att vi därför kommer att få se en fortsatt tillväxt av det egna kapitalet. Här blir det inte tal om några chansningar eller utsvävningar som kan äventyra resultatet på den sista raden, utan precis som i det sportsliga är det struktur, långsiktighet och målmedvetenhet som numera gäller. Därför tror jag exempelvis att Rögle inte budgeterat med slutspel utan att det ses som en ren bonus. Sen är det en helt annan femma att man förväntar sig att det här laget tar sig till minst en kvarsfinalserie, och att det därmed kommer trilla in ytterligare en mängd sköna slantar på kontot. Så dagens Rögle är ingen dagsslända – klubben är i SHL:s toppskikt för att stanna under överskådlig tid.
Ikväll väntar ännu ett toppmöte, när Djurgården gästar Catena Arena. Det brukar bli täta och fartfyllda matcher mot stockholmarna och kvällens match blir säkert inget undantag. Sportsligt har vi hittills sett ett både stabilare och mer vägvinnade Rögle än tidigare säsonger. Först och främst kan framgångarna förklaras av att spelsystemet som man jobbat med nu under snart två säsonger på allvar börjar sätta sig, men jag skulle också vilja lyfta fram några saker som jag menar är skillnaden som gör skillnaden den här säsongen:
- Backspelet. Säsongens laguppställning innehåller fler backar som kan leverera på SHL-nivå. Vi har bytt ut ett antal breddbackar till förmån för backar som kan leverera både defensivt och offensivt. Jag vet att det innan säsongsstarten fanns vissa frågetecken för både Hansson, Gelinas och Lesund, men hittills har samtliga visat sig vara förstärkningar och en uppgradering jämfört med fjolåret. Lägg sen till att Kodie Curran gick in i den här säsongen på en helt annan nivå än den förra och att Craig Schira missade de sex första matcherna, och man förstår att Rögle har något både stabilt och långsiktigt att bygga vidare på under resten av säsongen.
- Målvaktsspelet. Både Roman Will och Christoffer Rifalk har redan hunnit visa att de håller på SHL-nivå och tillsammans är de faktiskt bästa paret i hela SHL så här långt. Det är ingen tillfällighet, tror jag. Will imponerar med sin spelförståelse och sin reaktionsförmåga medan Rifalk imponerar med sitt lugna och metodiska spel. Den senare kan se en aning nonchalant ut i vissa situationer och mot Örebro kostade det ett baklängesmål. Men precis som i kvalspelet med Oskarshamn verkar Rifalk ha ett psyke som gör att han glömmer misstagen lika snabbt som de inträffar. Även här har vi något tryggt och långsiktigt att bygga på för fortsättningen. En stor skillnad mot förra säsongens betydligt mer svajiga insatser mellan stolparna.
- En stark stomme. Trots en relativt stor spelomsättning finns det kvar en stark stomme av bärmnade spelare i laget. Det går inte att nog betona betydelsen av detta, tror jag. Dels blir det enklare att slussa in de nya spelarna i lagets system, och dels går det därmed snabbare att hitta ett vägvinnande spel när säsongen väl kickar igång. Rögle hade den här gången något bra att bygga vidare på från förra säsongen och behövde inte göra några dramatiska förändringar rent spelmässigt. Just detta tror jag är en av nyckelfaktorerna till den mycket starka inledningen.
- Fler spetsspelare. Med spelare som Dennis Everberg, Niklas Hansson, Eric Gelinas, Anton Bengtsson och Dominik Bokk har vi utökat bredden av spelare som kan göra skillnad på den absoluta toppnivån i SHL. Flera av de uppräknade har ändå inte varit så framträdande i poängprotokollen (läs: Bengtsson och Bokk) men de bidrar ändå till att höja kvaliteten på både träningar och match. Att Anton Bengtsson bara fått ut en assistpoäng så här långt känns väldigt märkligt – min känsla är att han är mycket delaktig i det offensiva spelet och att han med sitt slit banar väg för spelare som Everberg, Bristedt och Zaar. Och vad gäller Book är jag helt säker på att det kommer leverans från hans klubba så småningom. Lägg sen till en spelare som Nick Sörensen och alla inser att det finns mer att hämta även i offensiven.Och ändå har vi saknat ledande spelare som Ted Brithén och Craig Schira under merpaerten av säsongsinledningen, plus att spelare som Zaar och Bristedt varit borta till och från.
Så både ekonomsikt och sportsligt är jag övertygad om att Rögle är i toppen för att stanna, och då inte bara den här säsongen. Det är nog dags för Hockeysverige att börja inse att Rögle idag är något annat än för några år sedan och att det faktiskt finns fog för pratet om SM-guld – det är inte längre bara tomt prat.
