Mot bakgrund av Rögles katastrofala säsongsstart kommer jag i två inlägg att belysa årets lagbygge. I denna första del står själva processen i fokus.
Själv var och är jag fortfarande mest orolig över hur vår backbesättning ska hålla denna säsong. Olyckligtvis har också vår tilltänkta, och på pappret mycket starka, centertrio hittills varit decimerad till Ted. De första förändringarna i truppen kom likväl bland ytterforwards. Efter den turbulenta starten välkomnades först Widing tillbaka, med ett kontrakt oktober ut. Men får han stanna? Sedan släpptes Ludvig till Modo, där han säkert får fina möjligheter att utvecklas. Lycka till! Ken Jäger, som sitter på ett 3-årskontrakt, lyckades inte ta plats i Oskarshamn men bör nog ändå lånas ut denna säsong, Det vore bäst för alla parter.
Vid denna tid på säsongen hade vi ju förhoppningar på att kunna rida på en bra start och vara i fas för att förlänga kontrakt. Jag utgår från att Chris så snart det är möjligt försöker skriva långa kontrakt med våra bärande pjäser, Brithén och Schira. Men förmodligen är han just nu upptagen av mer akuta göromål. Tyvärr börjar det likna en Rögle-tradition, att sportchefen hela tiden slarvar i förberedelserna och därmed direkt hamnar efter i sitt arbete. Hur ska man komma ifrån det?
Om inte förr, så vet ledningen framåt vårkanten vad man har i sitt lag, och vilka man vill och kan behålla i truppen. Så långt var Chris säkert också i fas. Men stämde han av truppen mot ett teoretiskt drömbygge, en slags idealbeskrivning av hur han ville forma laget med dess olika positioner, roller, önskvärda egenskaper och kvalitéer m.m? Eller var det bara X antal individer av liknande karaktär som skulle införskaffas?
Självklart bollade och förankrade Chris sina idéer uppåt till VD och nedåt till tränarna. Sportchefen fick sedan gå loss på marknaden med i stort sett fria tyglar givet sin spelarbudget. När det brände till är intrycket att han stämde av med de andra. Men hur var det egentligen med prioriteringsordning och eftersträvansvärda tidsramar? I efterhand undrar jag hur strukturerat sommarens arbete egentligen var?
Målvakterna säkrades snabbt. Bra! Men Schira var ensam kvarvarande toppback. Youds och Alen hade också kontrakt. Klart man skulle signa en kille som Jonsson från de egna leden. Bertov som breddvärvning och Curran som chansning på toppback var väl också okej. Men därmed var också alla marginaler för glädjekalkyler och chansningar med råge uttömda. Baserat på flera säsongers observation var förlängningen med Jesper Williamsson i sig obegriplig, och sett i sammanhanget av de ovan nämnda backkollegorna faktiskt helt ofattbar.
Åtminstone någon, helst flera av de ovan nämnda (Schira undantagen), borde i stället ha gjort plats för fler uppdateringar bland backarna. Kapten Schira till trots saknar vi fortfarande en offensivt skicklig högerskytt, typ Nils Andersson vars tjänster nu i stället nyttjas i HV71. Och varför förstod inte Chris tidigare att man utöver det även behövde en back som Ahnelöv redo från start? Och varför sitter vi fortfarande och ber förgäves till Toronto-gudarna som fullständigt ägt Rasmus öde redan från den 15:e juni? Var fanns sportchefens hjälp, klubbens kontrollfunktioner och tidsramarna för bygget i somras? Naivt och saktfärdigt slarvade Chris bort möjligheten att restaurera backsidan och äventyrade det lyft som äntligen skulle ske.
Cred till bloggkollega Jonas, den enda jag känner till som också hyst vissa farhågor för forwardssidan. För hittills måste ju exempelvis Thomas försök att fylla Lergs skor betecknas som en flopp. Samtidigt ser forwardsbesättningen enligt mig och många andra fortfarande väldigt spännande ut, åtminstone på pappret. Problemet är att ishockey avgörs på isen. Huvudproblemet ligger hursomhelst i att två av tre toppcentrar hittills saknas. Jag tillhör dem som tycker att värvningen av Sjögren på fyra år är förträfflig, även om hans inträde i match dröjer. Jag kan förstå ETT sådant medvetet val. Men om Chris i somras hade på känn att Sjögrens comeback skulle kunna dröja långt in på serien, hade han behövt vara mycket mer noggrann med att försäkra sig om att alla andra är på plats och i matchdugligt skick i god tid före seriestart.
En grundprincip borde vara att alla spelare i ett lag ska vara redo till första träningsmatchen. Undantag från den principen måste övervägas mycket noga. Med tanke på risken att behöva vänta på Sjögren duger det inte att låta Matt drälla in sent och sen direkt slå upp sin gamla skada. Pinsamt! Med facit i hand är det såklart lätt att tycka att man borde kunnat hitta en mindre ömtålig spelare eller åtminstone kontrollerat hans hälsa vid kontraktsskrivningen och hans träning under sommaren. Det kanske också gjordes men med hans skadehistorik från förra säsongen, så borde ändå varningsklockorna ha ringt långt tidigare. I vilket fall som helst så borde han av de skattemässiga skälen i hans kontrakt varit inhyst i Helsingör och därmed tillgänglig redan från starten av säsongen. Det hade i alla fall gett Chris mer tid att reparera sitt misstag.
Sammantaget blev bygget otillräckligt och senfärdigt restaurerat bakåt. För att kunna undvika ännu en dålig start fanns det egentligen därför inget utrymme för tålamod med Sjögren, absolut inte felplanering eller otur också med Matt och absolut inte så svaga ersättare som Thomas hittills har varit. Självklart förstärker de individuella svagheterna också varandra och därför ska vi akta oss för att skriva dem i sten redan nu. Men självklart kan inte Widings intåg rätta upp hela bygget. Inte heller Ludvigs eller Jägers avsked. Nu får vi hoppas att backarna växer, att man lyckas uppdatera dem så småningom, att våra toppcentrar kommer på plats och kan hjälpa ytterforwards att leverera. Innan dess handlar det om att desperat kämpa sig till några poäng här och där, för att inte bli alltför akterseglade.
I nästa del kommer jag att lägga fokus på balansen i lagbygget. Håll utkik på bloggen!
