Säsongens tredje derby inleddes en aning avvaktande men efter några minuter var det hemmalaget som drev på med intensiv skridskoåkning och hård forechecking, ett spel som så småningom gav utdelning. Först hängde Ted Brithén in en puck i vänstra krysset och sen pricksköt Edwin Hedberg in 2-0 på Gunnarssons klubbhandsida. Så långt var Rögle det bättre och mest resoluta laget. Men precis som i senaste matchen lagen emellan tilläts Malmö reducera kort efter Rögles andra mål, där ett passivt hemmalag mer eller mindre stod och tittade på när en helt omarkerad Andy Miele retfullt enkelt kunde lyfta in pucken bakom Pogge.
Efter det svängde matchbilden över till Malmös fördel och i andra perioden kändes det som om Rögle tog tjugo steg tillbaka och föll in i gamla mönster igen. Inte ens en tidig time out från Abbott gav någon synbar förändring, utan Malmö tilläts först göra ännu ett enkelt mål när Röglespelarna förlorade kampen framför egen kasse och Pogge inte lyckades täta längs isen. Sen kom Malmös ledningsmål både väntat och välförtjänt i powerplay då Bryan Lerg satt utvisad. Rögles boxplay fortsätter att vara svagt och som jag skrev i ett inlägg före matchen så var det special teams som till slut avgjorde till Malmös fördel. Man spelar ett boxplay som är på en helt annan nivå än Rögles, och trots flera försök lyckades hemmalaget inte skapa särskilt mycket med en man mer på isen.
Sammantaget känns det som om Rögle ger bort poängen i den här matchen, framför allt genom en riktigt dåligt genomförd andraperiod. Återigen skapar vi tillräckligt med chanser och lägen för att kunna vinna en sådan här match. Aaltonen har ett par fina målchanser men lyckas inte hänga dit pucken. Det var nära i första när han träffade insidan av stolpen, men det vill nog till att finländaren börjar sätta den typen av chanser för att vi ska kunna börja vinna matcher. I slutet hade Jesper Williamsson ett riktigt bra skottläge i spel 6-5, men på något sätt lyckas han inte ens träffa målet. Effektiviteten är tyvärr också en avgörande akilleshäl för oss
Nyförvärven Janne Jalasvaara och Stephen Perfetto gjorde inga avgörande intryck. Den senare var anonym under stora delar av matchen, men glimtade till bitvis under den avslutande tredjedelen. Jalasvaara kämpade antagligen med orken eftersom han inte spelade alla byten, vilket gjorde att Rögle bitvis fick rulla runt på fem backar. Här finns garanterat potential till en rejäl höjning när han kommer ikapp med konditionen och matchtempot. Perfetto har däremot mycket mer kvar att bevisa.
Slutligen måste jag ge en stor eloge till klacken och Högrasitt som eldade på sitt lag under stora delar av tredjeperioden, när Rögle intensivt jagade en kvittering. Hemmaspelarna höjde sig ett par snäpp, även om Malmö spelade på resultatet och skickligt såg till att styra ut Rögle i sarghörnen. Samtidigt gjorde Gunnarsson ett par riktigt fina räddningar och höll kvar sitt lag i ledning hela vägen till slutsignalen. Nu väntar Frölunda borta på torsdag, en utmaning som heter duga. Vi har inte vunnit i Scandinavium sedan Hjälmaren brann, så det är ingen lätt uppgift som väntar Rögle. Men trender är till för att brytas, eller hur?
Rögles tre stjärnor:
- Edwin Hedberg. Riktigt bra i första perioden, där han rev upp sår i Malmöförsvaret med sin snabba skridskoåkning. Tappade i andra precis som övriga laget men hittade tillbaka igen i tredje.
- Ben Youds. Enormt viktig och en av få backar som hittar vägar ut ur egen zon även i pressade lägen. Spelar ofta smart och skulle kunna ta lite fler offensiva initiativ.
- Ted Brithén. Viktig del i formationen med Hedberg och Rensfeldt, där den senare är den som drar ner tempot och ofta tappar puck i fel lägen. Här borde Abbott kunna hitta en bättre lekkamrat till Hedberg och Brithén. Varför inte prova Aaltonen här igen?
