Den stora frågan inför kvällens möte med serieledande Färjestad var om Rögle skulle kunna fortsätta att rida på spelet och framgången från bortamatchen i Luleå eller om laget skulle falla tillbaka i gamla synder igen. Redan efter ett par byten i matchen stod det klart att det nu är ett mer homogent och vassare Rögle än jämfört med de inledande omgångarnas utspridda och förvirrade spel i både försvars- och anfallszon. Hemmalaget tog kommandot men en slarvig utvisning för sex spelare på isen, gav gästerna momentum och Justin Pogge fick jobba hårt för att freda hemmamålet under några minuter. Så Färjestads ledningsmål efter drygt sex minuter kändes inte helt ologiskt, även om försvarsspelet lämnade mycket övrigt att önska i just den sekvensen.
Men Rögle repade mod och via ett par Färjestadsutvisningar jobbade man sig in i matchen igen och skapade bitvis bra tryck mot Haugen. Seriens så långt bästa PP-spel gav inte utdelning i första perioden, men det saknades sannerligen inte målchanser för hemmalaget. Ett oavgjort resultat i första pausen hade speglat matchbilden bättre.
I andra fick Rögle en riktig rivstart, när kapten Brithén bröt sig in mot bortakassen och via en Färjestadsklubba lyckades få in pucken bakom Haugen. Brithén som för övrigt gjorde sin klart bästa match sedan återkomsten till hemmaklubben. Efter det fick vi se ett resolut och hungrigt Rögle, som faktiskt stängde ned Färjestads attacker på ett mycket bra sätt. Jag måste bara passa på att hylla Schira som är rent majestätisk både bakåt och framåt. Alla som håller på Rögle får be till högre makter att han inte blir skadad. Elva poäng på åtta omgångar i ett bottenlag, är inget annat än grymt imponerande! När 2-1 pucken sen letade sig in via Rensfeldt i Rögles tredje powerplay för kvällen, var det ett logiskt resultat av ett mer gediget och hårt arbetande hemmalag. De få chanser som Färjestad skapade under perioden räddades av en tryggt spelande Pogge, som också kommer att bli enormt viktig för Rögle den här säsongen.
Vi var nog många på åskådarplats som fasade lite inför den tredje perioden. Alltför många gånger har vi sett ett hemmalag i ledning bli ängsligt och tappa ett vägvinnande spel, men av det blev det inget den här kvällen. Rögle fortsatte på den inslagna vägen och trots att domarduon flera gånger gjorde sitt yttersta för att bjuda in Färjestad i matchen (utvisningen på Bibic i andra perioden är ett riktigt lågvattenmärke på SHL-nivå), höll man sig kyliga i stort sett hela vägen. Aaltonen ökade på till 3-1 i powerplay på ett skott som Haugen nog borde ha tagit, innan han serverade Edwin Hedberg ett friläge som gav 4-1. Men Färjestad fick en chans till att komma tillbaka i matchen när först Brithén åkte ut för en tripping och sedan Hedberg snackat till sig en tvåminutare för misconduct. Onödigt!
Men Rögle redde ut stormen, trots att Mikael Wikstrand reducerade till 2-4 i fem mot tre, och att det då var närmare sex minuter kvar att spela. Men Rögle fortsatte att spela resolut och gediget, och segern var aldrig i fara. Matson punkterade tillställningen med mål i tom kasse och säsongens första trepoängare inkasserades i Lindab. Kvällen bjöd på många positiva tecken sett ur Rögle-ögon, inte minst spelmässigt. Arbetsinsatsen var en helt annan från samtliga formationer och Rögle måste inse att det här den här nivån som krävs för att det ska bli segrar i den här serien – i match efter match. Brithén och Schira är redan nämnda, men jag vill också lyfta fram Alexander Younan som också gjorde sin bästa match för säsongen. Han börjar på allvar växa in i SHL-dressen. Och det är naturligtvis svårt att förbise Justin Pogge. Vilken lyckosam värvning – bara en gåta att inget annat SHL-lag plockat honom under silly season. Och Aaltonen visar i kväll hur viktig han kommer att bli, med sitt lugn och sitt spelsinne i powerplay. Det är ingen slump att vi just nu har seriens vassaste PP-spel, och det känns bra att även enheten med Connolly, Lerg, Collberg, Widing och Fairchild levererar.
Nu blir det garanterat lite lättare att åka till Gävle på torsdag och möte ett Brynäs som fortfarande är under press. Kvällens seger gör att vi förhoppningsgvis kan spela med lite lättare hjärtan, och med motsvarande arbetsinsats som i kväll finns det goda förutsättningar för poäng. Och nu är vi inte heller sist längre!
