Superlativen räcker snart inte till för att beskriva den här upplagan av Rögle. Bit för bit har detta “Superrögle” formats och de två senaste matcherna har varit rena styrkedemonstrationer från den grönvita maskinen. Matchen mot Luleå var i stort sett helt prickfri och jag kan inte minnas senast Rögle gjorde en lika taktiskt och spelmässigt perfekt insats. Har det någon gång hänt..? Matchen mot Skellefteå nådde inte riktigt samma spelmässiga höjder, men ändå vinner Rögle med bekväma 5-2 efter en mycket stark andraperiod.
Det är såklart svårt att jämföra mellan olika årgångar, säsonger och tidsepoker, men jag skulle gissa att säsongens Rögle är uppe på höjder som klubben inte tidigare kunnat hålla över någon längre tid i alla fall. För det här är ingen tillfällig formtopp vi ser. Det här laget kommer definitivt att vara en av de främsta utmanarna i ett kommande slutspel. Det tror jag att vi redan nu kan slå fast.
Det fanns vissa farhågor inför säsongen att luckorna efter Brithén och Curran långt ifrån var fyllda och att vi därmed skulle få se ett något sämre Rögle. Det fanns till och med vissa s k experter som tippade Rögle i de nedre regionerna av tabellen och genomgående var tipsen väsentligt lägre än den tredjeplacering som Rögle intog när förra säsongen summerades.
Jag var också skeptisk och oroade mig framför allt för centersidan, som jag tyckte kändes en aning tunn offensivt. Det jag och många med mig inte riktigt räknade med var de utvecklingssteg som många spelare tagit sedan i våras. Bara titta på Simon Ryfors och det han har levererat så här långt – helt fantastiskt! Och grymt kul för en trotjänare och ambitiös kille som Simon. Nu har han gjort poäng i tio matcher i rad och toppar skytteligan i SHL med sina 13 mål.
I andra änden av rinken har Samuel Jonsson haft en liknande resa, även om det i hans fall inte främst handlar om mål och poäng. I samspel med Niklas Hansson bildar han just nu ett av ligans bästa backpar, och “Samme” utstrålar ett lugn och ett självförtroende som lyfter honom till nivåer jag inte trodde han var kapabel till. Hatten av för det!
Rögle har definitivt spets tillräckligt för att vara ett topplag. Men det som imponerar allra mest på mig är lagspelet och disciplinen som visas upp i match efter match. Ingen faller ur ramen och lägstanivån är väldigt hög. De kvällar laget inte når sin fulla kapacitet, så lutar man sig på sitt trygga grundspel och maler för det mesta metodiskt ned sin motståndare. Det är en egenskap som brukar känneteckna ett mästarlag och än finns det mycket tid att slipa på detaljer.
Även om det kommer komma dippar längs resans gång, är jag säker på att det här laget kommer att prestera ännu bättre när vi skriver mars-april i kalendern. Poängrekordet i SHL kan faktiskt ligga inom räckhåll…
