Precis som HD:s Daniel Rooth i sin analys av gårdagens vinst mot Timrå, tror även jag att Rögle sakta börjat rulla igång. Men de där riktiga stordåden lär nog dröja ännu ett litet tag. Egentligen är det fullkomligt logiskt att Rögle ännu en säsong segar sig igång. Efter några kommentar kring spelarnas insatser i gårdagens möte med Timrå, ska jag återkomma till logiken.
Egentligen var skillnaderna mellan Rögle och Timrå ungefär likvärdiga i de här två mötena. Lite förenklat var den lilla skillnaden igår att Rögle hade hemmaplan och en målvakt som matchade Timrås. Pogge släppte endast en puck förbi sig medan duktige Svedberg fick kapitulera två gånger och från båset se på när ytterligare en gled in i tom bur i slutet.
I de bakre leden är Curran absolut på rätt väg tillsammans med Schira. Likaså Jonsson med Ahnelöv. Men frågan är ändå vilka höjder denna kvartett “toppbackar” kan ta oss till i längden? Det är bra att Bertov äntligen får göra tredje backpar åtminstone till hälften rätt. Snälla Toronto, låt Rasmus komma hem nu! Vilken skillnad han skulle kunna vara för oss!
Kedjan med den ende av de tre tilltänkta toppcentrarna, Ted ackompanjerad av Zaar och Bristedt, var bäst även igår. Zaar hade massor med chanser men väntar fortfarande på första målet. Nästan lika pigga var Bengtsson, Ryfors och Höglander. Den sistnämndes briljanta passning till den förstnämnde i början av matchen, bäddade för Currans 1-0-mål. Även denna företagsamma trio borde ha goda chanser att vara intakt i nästa match.
I Eriks kedja var faktiskt Thomas piggast, medan centern hade svårt att servera sin forwards och allt för ofta även förlorade sin städmatch. Kul att generellt eminente “Femman” är tillbaka i “Rögle Live”, men jag förstår inte vad han såg hos Lucas just igår. Inte heller i Widing. Både jag och Cam undrade nog ibland om karln spelade utan blad på klubban. I “energitrojkan” var Sandin helt ok och Matson bättre. Med andra ord hoppas jag att Sjögren eller Matts ersättare väldigt snart kan bistå Thomas och Lucas. Liss bör naturligvis kunna peta någon i energikedjan. Av dagens match att döma, borde det bli Widing.
Cam var som vanligt fåordig efter matchen men självklart missnöjd med effektiviteten. Hansson bjöd på mer av analys men konstaterade helt riktigt att tre poäng var viktigast. Jag måste säga att spelarna är förhållandevis bra, dels på att beskriva läget i intervjuer och dels på att pusha varandra i båset. Coacherna är i mitt tycke lite för snåla med feedback. Viktigt att Cam lär sig bekräfta även bra saker. Det räcker inte att tillrättavisa brister och ställa krav. Speciellt inte i motgång. Roger har en given roll i att ge positivt understöd men kan också vara mer aktiv i båset. Orutinen lyser om mycket lågmälde och i båset ganska passive Cory. Självklart kommer också tränarna att lära sig mängder under denna säsong. Och det krävs nog också för att laget ska kunna få ett riktigt lyft i tabellen.
Så visst finns positiva tendenser, men det är lång väg kvar till de större höjderna. Det kommer att ta tid eftersom lagbygget ännu haltar i flera avseenden. Sportchef Chris har gjort några nybörjarmissar som vi lidit av hittills. Andra kommer tyvärr att hänga i ganska länge. Även om Curran och Ahnelöv är mer varma i kläderna nu, Jonsson tar steg och Bertov nu fyller på, så är backsidan fortsatt problematiskt sammansatt. Vi saknar någon som Rasmus något oerhört. Likaså saknar vi de facto två av de tre toppcentrar som skulle få detta lag att flyga redan från start. Thomas och Lucas kan lyfta med adekvat center och backbistånd. Annars står de sig nog tyvärr ganska slätt.
Lägg till att man knappast kan förvänta sig att samtliga talangfulla, yngre och orutinerade, omgående levererar och producerar. Det tar i många fall lite tid att växa in i SHL-kostymen. Med en tung start blir det dessutom extra svårt för ett orutinerat tränarteam. Som Chris bäddat för dem, får de nu ligga. Speciellt med de ganska stora förväntningar de har på sig själva. Förhoppningsvis har man nu “bottnat” och någorlunda fått ihop självbild och verklighet. Sakta men säkert kan man nog då få fler och fler pusselbitar på rätt plats och spelet att stämma allt bättre under säsongens gång. Jag tror inte på några snabba scenförändringar, utan snarare på en säsong i de envisa stegens och utvecklingens tecken. Till slut kan det kanske ändå räcka lite längre än tidigare efter 52 omgångar.
Kanske var det det som de 3883 åskådare redan hade förstått? En imponerande siffra med tanke på omständigheterna. Hardcoresupportrarna är dock tydligt märkta. En liten pik till AIA:s klack vill jag avslutningsvis ge. Nog går det att hjälpa sitt lag bättre även under matchsekvenser med mindre bra spelarprestationer. Betänk att det förmodligen är då ni kan göra allra störst skillnad för laget. Igår fick jag känslan av att vi alla var lite för mycket av “medgångssupportrar”: Tysta när det går trögt, livliga när det går bra. Kom igen nu! Så lyfter vi tillsammans! Framtiden är vår!
