Välj en sida

Det var väldigt skönt med en säker 5-1-seger i hemmaborgen mot Mora i lördags! Att vi inte bara stövlade på och gick bort oss, utan tog ledningen, var effektiva och att special teams resulterade. Skönt också att Sjöa gjorde mål, att Elvenes assisterade och att Ted inte saknades alltför mycket. Totalt sett var det en rakt igenom solid laginsats.

Åtta omgångar återstår. I jämförelse med flera konkurrenter verkar Rögle lagom till slutspurten av serien vara både hela och harmoniska. Individuella formkurvor som pekar uppåt, bättre kemi i enheterna, allt fler som bidrar offensivt och så lite spets. Det blir spännande att se vad Éric Gélinas kan bidra med framöver!

Vi får anledning att återkomma till seriespurten. Eftersom transferfönstret stängde och årets trupp nu är definitivt spikad, så finns det anledning att fundera över hur Chris bör bygga inför kommande säsong. Naturligtvis har det arbetet och nästa års “silly season” redan pågått ganska länge. Några lärdomar kan vi dra från årets säsong.

Kontrakt över nästa säsong eller längre har i dagsläget: Pogge, Curran, Bertov, Jonsson, Bondesson, JW, Brithén, Zaar, Bristedt, Sjögren, Höglander, Ryfors, Matson, Andersson, Liss och Wennström. Men inte: Kolppanen, Kruse, Ahnelöv, Gélinas, Youds, Bibic, Mingoia, Widing och Carey. Vi vet redan att vi tappar Sandin, förmodligen även Schira och jag gissar också att Vegas vill ha över Elvenes för en ny utvärdering.

Vi har lärt oss att klausuler kan användas och att kontrakt kan rivas. Truppen är i ständig förändring. Men uppenbar lärdom nummer ett är ändå: Räkna aldrig med “bonus-spelare”! Spelare som blir draftade i förstarundan runt midsommar ska inte räknas med, som lex Timothy och lex Rasmus m fl. Får vi behålla Nils nästa säsong, så är det en bonus.

Lärdom nummer två: Bygg klart tidigt! Hys in eventuella artister i Helsingör. Samtliga spelare, inte minst “bärande spets” ska finnas testad och vältränad på plats redan till träningsmatcherna. För poängen med dem är att kunna spela ihop ett tilltänkt lag tidigt. På backsidan skulle vi haft någon som Gélinas från start istället för en märklig förlängning med JW, och inte väntat på Rasmus innan vi tog in någon som Ahnelöv. Speciellt som succébacken Curran på förhand var en billig chansning, Bertov ett osäkert kort och kapten Schira llänge framstod som ensam spets. Då hade det i sammanhanget känts långt rimligare att låta Bibic och Youds spela klart sina kontrakt samt skriva ett nytt med lovande men ännu väl tunne och blyge Jonsson. Underbart därför att ett lovande tvåvägsämne som Bondesson dyker upp under säsongen och bidrar till att höja konkurrensen bland backarna!

Då har vi redan tangerat lärdom tre: Vikten av tydligare hierarki och rollfördelning från start! Backarna hittade rätt lagom till transferfönstrets stängning, då de likväl behövde kompletteras. Den utdragna processen på forwardssidan är mer förståelig, men gick ändå snabbare. Klart att det kan ta längre tid att finna formationer och kemi när Anderson kom, sågs och gick i sönder, att Thomas aldrig fungerade och att Sjögrens comeback dröjde. Likafullt ville vi först hitta kedja nummer ett: BBZ-kedjan, därefter kedja två med Sjöa innan vi försöker få ihop “fyra producerande enheter”. Det har ju skett först på sistone. Men ni förstår tågordningen och metodiken.

Lärdom nummer fyra är också gammal: Seriestarten i sig är oerhört viktig! Med katastrofstarter riskeras allt. Allt och alla ifrågasätts och sitter löst. För att få nödvändigt lugn och ro måste man vara någorlunda rätt på det direkt.

Lärdom fem är en mer personlig spaning: Övertalighet bland tilltänkta för kedja ett, två och tre är i praktiken meningslöst! Konkurrensen är till stor del en chimär som bara resulterar i gnäll och skilsmässor. Trots hålen Matt och Christian lämnade, så stack även Ludvig, Ken och Christoffer så snart de kände sig utanför. Både Lucas och Olle har sedan dess förmodligen tänkt tanken. Och det är inte alls konstigt. För ingen av dessa är ämnade för fjärdelinan, reservbänken eller läktaren. Och självklart måste den individuelle “liraren” också tänka på sin egen karriär. Men just därför ska konkurrensen till kedja ett till tre med fördel, rent numerärt, på förhand och på pappret, komma först och främst från en eventuell “bonus-spelare”. Därefter från fem “allt-i-allos” i fjärde, på bänken och läktaren, samt J20 och ett utlån (jag återkommer till dem).

Lärdom sex är dagsaktuell och snarlik: Satsa på en tydlig förstemålvakt! Med andra ord, varför ha en dyr andremålvakt för att öppna en båsdörr? Hellre en Lindbäck kompletterade med två Kruse, aktiverade i Hockeyallsvenskan. Båsdörren vaktar J20:s Clang & Co med lätthet och glädje. Och de klarar också att hoppa in på isen om det skulle behövas. Är den stora olyckan med ettan framme skickar man inför kommande omgång en av J20-målvakterna till det lag som då tappar någon av våra andremålvakter. Absolut säkerhet nog för stunden! Och som sagt, är det frågan om en längre skadefrånvaro för ettan och/eller det likväl känns otryggt så värva in en ny etta då! Som Lindbäck ifjol eller som Örebro gjorde med Enroth i år. Någon duktig och dyr målvakt brukar det alltid finnas tillgänglig. Men vilket sanslöst resursslöseri att ha en målvakt som Kolppanen bara för att öppna en båsdörr!

Lärdom nr 7: Bejaka “rollspelarna”! I år har det varit extra tydligt att vi måste ha fem duktiga “brunkare” bland forwards som alltid ger allt och är beredda på allt! Alltså fem obrottsligt lojala “allt-i-allos” eller “energispelare” som i första hand är beredda på att döda utvisningar och i fjärdeformationen få till tekningar i offensiv zon. De ska naturligtvis även utmana dem i kedja 1-3, ge dem både konkurrens och energi, vara nyttiga vikarier. De ska så att säga personifiera lagets lägstanivå, i vått och torrt, match efter match. Minst tre stycken av dessa fem är lämpligen “extracentrar” som också kan vikariera på kanten, t.ex Matson, Andersson och kanske Carey? Ytterligare kan vara endast vinge, t.ex glade och nyttige farbror Widing till rätt pris, men annars kanske hellre en kostnadseffektiv påläggskalv som är beredd på ett utvecklande hundår? För är rollen förenlig med framtidsplanerna för “framtidens Ted”, en riktigt lovande center som Ryfors, ja då tackar man och tar emot. Men det viktigaste här och nu, inför kommande säsong, är att dessa fem då är beredda på “brunkarrollen” och fjärdekedjan, att ibland sitta som trettonde eller på läktaren. Om alla de fem ovan är det låter jag vara osagt, men Linus var det inte. Inte heller de som tidigare försvunnit eller nämnts som ämnade för kedja 1-3.

Lärdom nr åtta: Rent numerärt ska J20 ha plats nio bland backarna och plats 15 bland forwards! Bondesson m.fl har i år visat att de håller och förtjänar chansen. Med sådana juniorer tål vi skador på tre seniorbackar samtidigt under kortare perioder. Självklart måste klubben och tränarna också få något tillfälle att testa Bondesson m.fl inför kommande säsong. Vad är annars poängen med J20? Och hur ska man annars säkert kunna få reda på om man bör skriva kontrakt med dem eller ej inför kommande säsong? Och efter att Matt, Christian, Ludvig och Ken lämnat, då Sjögren ännu ej var spelklar, så var vi såklart tunna bland forwards. (Men kommer ni ihåg hur glada alla i laget var då?) Räknar vi med den i år ganska säkra bonusen Lucas så hade vi likväl ändå ej vid mer än tre matcher, rent numerärt, ett egentligt behov av J20 (Wennström) som en av tolv forwards. Bara vid ett enda tillfälle hittills i år har tre forwards samtidigt varit indisponibla pga skada, sjukdom eller avstängning. I övrigt max två samtidigt, trots Sjögrens långa konvalescens och flera avstängningar. Kanske en ovanligt skadefri säsong? Men är det rimligt att ha mer än 14 ordinarie seniorer på kontrakt? Nej! Det räcker med en på bänken och en på läktaren om alla är hela. Fler är varken budgetmässigt eller sportsligt motiverat. Däremot fullt rimligt att kallt räkna med att en i genomsnitt är indisponibel. Skulle skadehelvetet uppstå får man värva eller låna då. Enstaka matcher måste J20 kunna täcka upp och vikariera i. De måste som sagt prövas och förtjänar sin dörr på glänt.

Lärdom nr nio: Ha extra säkerhet och framtidsalternativ på utlån! Man kan säkert scouta ännu noggrannare! Men man kan också bli mindre desperat om man samtidigt har något framtidsalternativ utlånat i Hockeyallsvenskan, en spelare man till nöds har rätten att få ta hem i händelse av långtidsskada, spetsflopp etc. Denne hemmason som tidigare testats utförligt känner man väl, “vet precis vad man får av” och har också en långsiktig plan för. Framförallt finns en stor ömsesidig tillit. Wennström bör kunna vara sådan spelare. En väldigt kostnadseffektiv försäkring samt lovande framtidsinvestering under nästa år. Rent numerärt nr 16 i truppen. “Bonus-spelare” Nils blir nr 17, dvs utöver nästa års ordinarie seniorer (1-14), varav 1-9 i kedja 1-3 plus fem “rollspelare” och J20 (nr 15).

Och då kan vi sammanfattningsvis konstatera att rollspelarna kan bli de fem ovan nämnda. Förlängning med Mingoia är önskvärt. Likaså ett nytt alternativ, kanske främst till just Mingoia och den eventuelle Höglander? Och kanske därför också någon mindre bunden av ena eller andra kanten, om det inte anses kunna vara Liss? Men därtill naturligtvis också en helt ny kedja, så spetsig det bara går!

Bland backarna är osäkerheten fortfarande störst. I år blev Curran förmodligen dyrare efter förlängningen. Bertov blir det snart om man lyckas komma överens om fler säsonger än den kommande. Utöver det teoretiska paret, en offensiv och en “tvåvägs”, är det kanske rent ekonomiskt orimligt att hoppas på fler och bättre tillskott än Eric Martinsson och Niklas Hansson, som en dylik kombo att komplettera topp fyra? Om Jonsson i sommar flyttar in i gymmet och skaffar minst fem kilo fysiskt mod kan han och Bondesson bli ett riktigt vasst reservalternativ. Som egentligt tredjepar behövs dock två stycken trygga tvåvägsbackar som också kan ta boxplay. Det kan vara ytterligare en kostnadseffektiv, rörlig och ettrig likt Bertov. Men minst en, gärna två lite större och tyngre varianter. JW har i dagsläget en av platserna på dessa poster som i mitt tycke kräver ett fräschare alternativ. Av olika anledningar är jag också tveksam till om Bibic, Ahnelöv eller Gélinas kan vara den andre? Men osvuret är nog bäst. Youds kan det rimligtvis inte bli. Så frågan är om det blir två, tre eller rent av fyra nya backar?

Nu får det vara nog med Silly-funderingar på ett tag! Även om det är en marknad som hela tiden verkar under ytan. Nu fokuserar vi på det lag vi har, de återstående åtta matcherna i säsongsavslutningen och längtar efter vårt första slutspel i högsta serien på 25 år! Luleå borta under tisdagskvällen, är den härliga utmaning som stundar härnäst!

Liknande inlägg

Kommentera