På lördag väntar den första slutspelsmatchen för Rögle på 25 år. Oavsett hur det nu går i den här åttondelsfinalen, så menar jag att klubben redan är en vinnare den här säsongen. Självklart hoppas jag att Rögle tar sig förbi det första hindret och spelar en av kvartsfinalerna, men även om så inte skulle ske kan både klubben och vi grönvita supportrar ta med oss en vinnande känsla till kommande säsong.
Vi har länge haft häng på en topp 6-plats men aldrig riktigt förmått att ta det där sista klivet. Jag tror det hänger ihop med en del orutin och att laget generellt sett är ganska ungt och oprövat i SHL-sammanhang. Främst är det väl säsongsstarten och poängtappen mot Timrå som biter oss i svansen. Det senare känns en aning onödigt eftersom Timrå varit säsongens slagpåse, och mot ett sådant lag bör man inte gå minus poängmässigt om man har toppambitioner.
Jag tycker ändå att vi den här säsongen tagit det där första viktiga steget mot att bli en etablerad och respekterad SHL-klubb, trots att svårigheterna har varit ganska många. Vi fick en minst sagt usel start på säsongen och med tanke på tidigare säsongsstarter kunde det ha blivit ett sänke för laget under väldigt lång tid. Nu lyckades man krångla sig ur svackan hyfsat tidigt ändå, och då bidrog det nog istället till att stärka lagets sammanhållning och karaktär.
Det har även varit en hel del turbulens och rotationer i truppen, vilket gjort det svårare att få riktig kontinuitet i både kedjor och backpar. Vi spelade exempelvis länge utan en vettig centeruppsättning, med Sjöas frånvaro inledningsvis och den olyckliga värvningen av Matt Anderson. Vi tappade även förväntad spets i form av Christian Thomas, och även om en spelare som Mingoia gjort det hyfsat bra efter förutsättningar anser jag inte att Thomas blivit riktig ersatt.
Detsamma gäller ju också för Anderson. Carey i all ära, men någon spetscenter på SHL-nivå är han inte och tränarstaben har ju inte heller använt honom som center. Lägg sen till att Ahnelöv anslöt väldigt sent till laget (och dessutom varit skadad till och från), att Youds blev skadad tidigt och att kapten Schira var borta under en längre tid i ett viktigt skede av säsongen, och man förstår att laget efter förutsättningarna gjort det väldigt bra. Vi saknade ju även Brithén och Bristedt under några matcher i ett avgörande skede nu på slutet, vilket också tog ner lagets slagkraft under en period.
Med kommande åttondelsfinal får både spelare, tränare och organisationen i klubben möjlighet att bygga på sig viktiga erfarenheter, som vi kommer att kunna ha nytta av under kommande säsonger. Man ska komma ihåg att både Chris och Cam – men också Murphy – är lite av “rookies” i sina nuvarande roller och att det tar tid att bli en riktigt duktig ledare. De har garanterat alla egenskaper och verktyg som krävs för att lyckas, men erfarenhet måste man få genom praktik och prövningar. Det får Rögle möjlighet att skaffa sig nu för första gången på 25 år!
Jag fick frågan idag om jag hoppas på Malmö eller HV71. Personligen tror jag att HV skulle passa oss bäst rent spelmässigt, även om vi bara har en vinst mot dem den här säsongen. Malmö är ett tungt lag att möta och de har dessutom en betydligt bättre målvakt än vad HV kan matcha. Därför vill jag helst undvika Skånerivalen, även om det kittlar med fler derbyn och tuffa publikbataljer både i Malmö Arena och i Lindab. I morgon vet vilket av lagen som väntar, men ett spontant tips är att vi åker till Jönköping på lördag. Jag tror inte HV tappar poäng mot ett svagt Linköping…
