Tillsammans med ett par hundra andra lyckliga grönvita supportrar var jag på plats i Scandinavium i kväll och såg Rögle kämpa hem tre oerhört viktiga poäng. Sett till klara målchanser och spel var det kanske inte helt välförtjänt, men laget gjorde en heroisk kämpainsats och spelade till hundra procent efter tillgängliga resurser. Det var helt enkelt en kliniskt genomförd bortamatch, där man tog vara på de chanser som gavs. Lägg sen till att Kolppannen gjorde flera i det närmaste omänskliga räddningar, vilket resulterade i ett allt mer frustrerat Frölunda ju längre matchen gick.
Att lyckas knipa sex av nio poäng på tre bortamatcher – med skador och avstängningar på mer än en hel femma – är fruktansvärt starkt gjort. Lägg sen till att vi dessutom var en aning tunna redan innan skadorna kom, så blir prestationerna ännu starkare. Nu har vi tolv poäng ner till Örebro på plats 13, men bara fem poäng upp till Luleå (med en match mer spelad). Men med spelet som vi presterat de senaste veckorna känns det helt klart mer motiverat att blicka uppåt än neråt. Kan vi bara få tillbaka lite skadade spelare och tillföras en del nytt blod, så är jag säker på att det här kan bära riktigt långt till våren. En seger som den i kväll borde göra att laget växer samman och blir ännu mer svårslaget framöver.
Förra säsongen behövde vi hela 35 omgångar för att passera 33 poäng. Det var den 11 januari, då vi hemmaslog Brynäs med 3-1 och klev upp på 34 poäng. Krigarsegern mot Frölunda innebär inte minst att vi köper oss lite tid i en situation där behovet av påfyllning i truppen börjar bli mer eller mindre akut. Det lär ju inte hålla i längden att slita så hårt på enskilda spelare som vi gjort de senaste omgångarna. Jag tänker framför allt på Kodie Curran, som mer eller mindre spelar non stop. Mot Timrå klockades han för över 31 minuter och mot Frlunda var han inte långt därifrån. Jag studerade honom lite efter slutsignalen och han orkade knappt ta sig fram till ena hörnet och tacka Rögle-supportrarna. Långt efter slutsignalen hängde han över son klubba och hämtade andan.
Men samtidigt behöver inte Chris agera i panik. Vi har nu skaffat oss en bra buffert gentemot de absoluta bottenlagen, men samtidigt vet vi att turerna uppåt eller nedåt i den här tabellen kan gå fort. Så jag ser gärna en nyhet om att vi lyckats landa Martinssons signatur de kommande dagarna, där en debut mot Malmö hade smakat mumma. Jag tror att det kommer hända något på silly-fronten innan derbyt – det har varit tyst länge nu och något ess lär sportchefen säkert lyckats ha trollat fram. Med den brutna förbannelsen mot Frölunda i ryggen, lär ju klubben och laget i alla fall ha stärkt sina aktier på marknaden.
Till sist – en eloge till AIA och övriga tillresta Rögle-supportrar! Det är inte lätt att höras i Scandinavium med Goa Gubbars envetna trummande och speakerbåsets ständiga försök att störa ut bortaklacken, men i kväll lyckades vi faktiskt tysta dem. Det var länge sen det var så här kul att vara grönvit!
