Välj en sida

Abbott-effektten höll alltså i en match. Om man vill vara lite elak kan man säga att kvällens match handlade om Frölunda mot Cade Fairchild och Justin Pogge. Resultat: 5-1. Fairchild och Pogge var på olika sätt inblandade i hemmalagets fyra första mål, som resulterade i ett ointagligt underläge för Rögle. Fairchilds obefintliga backspel och Pogges tveksamma ingripande gav Frölunda ledningen i slutet av första perioden. Sen drog Cade Fairchild dessutom på sig en både klumpig och onödig utvisning som ledde till 2-0 med bara någon minut kvar att spela av första perioden. Adam Almquist fick både tid och yta att prickskjuta in Frölundas andra mål för kvällen..

3-0 i början av andra perioden kom på en snabb spelvändning, där Fairchild återigen agerade en aning passivt och omedvetet styrde in Joel Mustonens skott i ena krysset bakom en ställd Pogge. Sen drog Fairchild på sig ännu en onödig utvisning, där Frölunda kunde göra sitt fjärde mål via ytterligare ett effektivt avslut av backen Adam Almquist. En puck som kanske Pogge också borde ha tagit. Visserligen hade Rögle reducerat i numerärt underläge kort innan dess, när Brithén bröt ett av Frölundas uppspel och kunde servera Matson till en snygg reducering. 5-1 satte definitivt punkt för kvällen, där Pontus Westerholm fick stå helt omarkerad framför mål och styra in pucken.

Jag menar inte att Rögle hade haft chans att vinna matchen utan Fairchilds och Pogges “misstag”, men helt klart har man inte råd med den typen av insatser om man har ambitioner att ta poäng i Göteborg. Sett över tre perioder var Frölunda det klart bättre laget, även om siffrorna blev lite väl stora till slut. Skillnaden är att vi släpper alldeles för många enkla mål. Långa stunder var Rögle tillbaka i gamla synder igen, trots en anständig första period. Från andra perioden och framåt såg det inte bra ut från bortalaget. Vi var tillbakapressade i egen zon, tack vare dålig skridskoåkning och dåligt passningsspel. Samtidigt staplades misstagen på hög: Sex man, puck out, dåliga byten som gav två frilägen m m.

Det finns alltså en hel del för Cam Abbott att jobba med framöver. Man ser redan att det finns tendenser till små förändringar, bland annat i boxplay. Här vill Abbott garanterat se mer press mot pucken, men spelarna faller mellan varven tillbaka in i gamla mönster igen. Det är därför Almquist får både tid och yta att panga in sina två mål – lägen som vi bara kan drömma om när vi spelar powerplay. Intensiteten och drivet från i tisdags var tyvärr som bortblåst och Frölunda tilläts ta en relativt enkel seger till slut.

Personligen tror jag inte att ens Cam Abbott kan vända detta utan att det kommer in nytt blod i truppen. Sportchefen och huvudtränaren behöver nog fatta ett par obekväma beslut framöver. En eller två backar med rutin och ett stabilt tvåvägsspel står högt upp på önskelistan. Frågan är var man hittar dom i det här läget. Och finns verkligen pengarna efter alla turer som varit? Mycket tveksamt…

Rögles tre stjärnor:

  • Taylor Matson. Poäng igen och som alltid hårt arbetande. En av få som kan lämna med högt huvud i kväll. Får inte mycket hjälp av sina kedjekamrater Connolly och Lerg, som inte är beredda att sticka in näsan där det gör ont.
  • Craig Schira. Visserligen inne på två powerplaymål men i övrigt en klippa i defensiven. Utan Schira hade det varit nattsvart och jag undrar hur många minuter han bar i kväll; 25?
  • Ted Brithén. Det känns som om formen är på uppåtgående. Han får inte heller mycket hjälp av Sandin och From, men sliter hårt matchen igenom och får utdelning via en assist till 1-3 målet.

Kommentera