Efter ett tio dagar långt uppehåll åkte jag till Lindab Arena ikväll med vissa förhoppningar och förväntningar. Med en delvis ny tränarstab på plats och tid för laget att slicka såren efter en tung säsongsinledning, fanns det förutsättningar för en positiv nystart. Träningarna under uppehållet hade ägnats åt att slipa defensiven och snabba uppspel från backarna. Jag förväntade mig därför ett frustande Rögle från start som ville visa både publiken och sig själva att man är bättre än vad tabellplaceringen visar.
Istället blev det precis tvärtom. 1-6. Mot Mora. Ett lag man bara måste ha bakom sig om man vill undvika ett osäkert kvalspel framåt vårkanten. Det finns faktiskt inte ord för hur dålig kvällens prestation är från Rögles sida. Jag försöker verkligen att sätta ord på hur besviken jag är över lagets katastrofala insats, men det är bara tomt i skallen. Det var så usel nivå på spelet att man som supporter faktiskt skäms å klubbens vägnar. När man blir hånad av kompisar och kolleger som håller på andra lag, rodnar man lte förläget och försöker uppmana någon form av falsk förhoppning om att en vändning är nära förestående. Det lilla hoppet dog definitivt för mig ikväll. Vi ligger sist och vi är överlägset sämst. Det finns liksom ingen tvekan längre.
Som ni vet är vi ju dessutom ganska luttrade vid det här laget, men frågan är om inte botten nu är nådd. Det går liksom inte att sjunka mycket längre och Rögle gör sitt bästa för att döda också den sista gnutta engagemang och hockeyglöd som trots allt fortfarande finns kvar. Jag har under kvällen sett flera som i sociala medier dragit paralleller till den beryktade finnsäsongen – vi är väl inte riktigt där ännu, men något radikalt måste helt klart ske för att den här säsongen ska kunna räddas. Nu måste allt fokus läggas på att rädda SHL-platsen. Jag förväntar mig att ett krismöte i klubbledning och styrelse hålls redan ikväll, och att Thuresson som t f sportchef kliver in och visar lite beslutsamhet.
Det är svårt att peka finger mot någon enskild spelare, för det finns alldeles för många som inte är beredda att skita ner sig det minsta lilla för att ge laget en chans att vinna. Alldeles för många spelare som tror att de är bättre än vad de i själva verket är och som fortfarande tror att det går att vinna matcher utan hård kamp. Jag skulle kunna räkna upp minst tio spelare som platsar under den här beskrivningen, men det leder liksom ingen vart. Det är inte heller mitt jobb att skrika på vilka spelares kontrakt som omedelbart borde rivas, men det är nog den nivån på åtgärder som krävs just nu. Jag kan inte se att det skulle kunna bli så otroligt mycket sämre att fylla luckorna som uppstår med ett par av de främsta juniorspelarna.
Som sagt, släpp allting annat och fokusera allt på att sjösätta någon form av räddningsplan. Lägg en tydlig och uttalad strategi för resten av säsongen och kommunicera inget annat till medierna än att allt från nu och framåt handlar om att rädda den så åtråvärda SHL-platsen. Från och med nu slår vi ur underläge i varenda match. Sluta snacka en massa strunt om vässat försvarsspel, bra stämning och annat som cirkulerat i spalterna den senaste veckan. Ingen tror på det snacket längre. Det slår bara tillbaka negativt på laget när det aldrig uppfylls.
2-11 mot Mora på två matcher säger allt. Vi är knappt på Hockeyallsvensk nivå. Tyvärr. Det handlar inte längre om att justera några enstaka detaljer, vi är långt bortom den nivån. Här krävs ett rejält omtag och det krävs nu. Snart är en tredjedel av säsongen spelad och det handlar nu om att visa åtminstone någon form av professionalitet och trovärdighet som SHL-klubb. Som supportrar har vi snart skämts tillräckligt.
Rögles tre stjärnor:
- –
- –
- –
