Halva serien är nu spelad och Rögle parkerar på en sjätteplats i tabellen med sina 42 inspelade poäng. Ett fullt godkänt delmål om ni frågar mig, inte minst med tanke på alla de skador som frestat på det här lagbygget från match ett i september. Senast mot Växjö saknades hela sju förväntade startspelare och ett motsvarande bortfall skulle garanterat skada samtliga lag i den här ligan.
Snart måste Rögles otur på den här fronten vara över, så att vi äntligen kan formera laget någorlunda som det var tänkt från början. Enligt mina noteringar har vi hittills inte startat två matcher i rad med samma uppsättning backar och forwards. Självklart har det påverkat prestationerna och med ett mer ordinarie lag hade vi sannolikt parkerat några placeringar högre upp i tabellen.
Men det är väl egentligen nu som säsongen börjar på riktigt allvar. Det är under den andra halvan som det gäller att positionera sig och hitta ett vägvinnande och strukturerat spel inför det kommande slutspelet. För slutspel kommer det att bli för Rögles del, det är jag övertygad om. Sen om det blir en kvartsfinalplats direkt eller om vi får inleda med att spela åttondelsfinal, det återstår att se. Men jag har kikat lite på vad det kommer att krävas under den andra halvan av serien för att knipa en plats bland de sex första lagen i tabellen.
För plats sex har det de senaste fyra säsongerna krävts i snitt 86 poäng. Säsongen 16/17 behövde Skellefteå spela in hela 90 poäng för att som sista lag gå direkt till kvartsfinal. Förra säsongen behövdes “endast” 82 poäng, och då var det Redhawks som lyckades lägga beslag på den sista kvartsfinalplatsen. Den här säsongen tror jag kommer landa i ungefär samma nivå som förra säsongen, men låt oss utgå ifrån att det behövs 84 poäng för att bli sexa när serien summeras. Då ska Rögle göra en identisk andra halva som den första, dvs. spela in 42 poäng till. Med tanke på att laget klarat den nivån trots en osannolik mängd skador och sjukdomar, så bör det vara fullt realistiskt att uppnå. Det innebär ett fortsatt snitt på 1,61 poäng per match.
Tar vi jagande Skellefteå så behöver de 44 poäng till för att nå 84, och de behöver då höja sitt snitt från drygt 1,5 till 1,7 poäng per match. En inte helt enkel uppgift med tanke på att man så här långt varit förhållandevis förskonade från skador i sitt lag. För Djurgården krävs en rejäl höjning för att nå upp till 84 poäng. De behöver höja sitt poängsnitt från 1,46 till närmare 1,8 poäng per match. Men här tror jag trots allt att den potentialen finns, inte minst nu när Jacob Josefson är tillbaka och Dick Axelsson anslutit till laget. För Malmö är uppgiften nog i tuffaste laget med tanke på den ojämnhet laget visat upp under seriens första halva. Redhawks behöver höja sitt poängsnitt från nuvarande 1,38 till 1,85 – en i det närmaste omöjlig uppgift för Peter Anderssons mannar, skulle jag nog vilja påstå.
För Rögles del gäller det att fortast möjligt få fler spelare i speldugligt skick. Jag förstår att man inte chansar med halvskadade spelare, men samtidigt sliter man ju oerhört hårt på de få ledande spelare som finns kvar. Risken att det uppstår nya skador på grund av denna överbelastning är klart överhängande och det är då lätt att vi fastnar i en negativ skadespiral. Chris Abbott behöver nog vara mer aktiv än han varit hittills och söka både kort- och långsiktiga lösningar.
Den första halvan av serien har ju med stor tydlighet visat hur känsligt det här lagbygget är för skador på ledande spelare och att gå in i ett kommande slutspel med så pass dålig bredd både forwards- och backmässigt lär inte vara hållbart. Det inser säkert också den sportsliga ledningen. Jag tror därför vi kommer att få se ett antal rockader och tillskott i lagbygget innan fönstret stänger den 15 februari.
