Det första landslagsuppehållet är över och idag inledde Rögle uppladdningen inför den viktiga omstarten mot Mora i Lindab Arena i morgon kväll. Laget har haft träningsledigt sedan i torsdags och det var säkert en välbehövlig paus både mentalt och fysiskt. Det har spelats 15 omgångar av årets SHL-säsong och Röglesnack tänkte försöka sätta betyg på Rögles nyförvärv så här långt. Som med alla betyg är omdömena rent subjektiva, och du som läser har kanske en helt annan bild än vad jag har. Men så här anser jag att det har sett ut hittills, där betygen ges i fallande skala.
Fem gröna hjärtan
Tyvärr är det ännu inget av nyförvärven som kammar hem det högsta betyget, även om det ska erkännas att Craig Schira ligger väldigt nära en svag femma. Men där får det bli en stark fyra i stället.
Fyra gröna hjärtan
- Craig Schira, 13 poäng på 15 matcher. Som sagt, en stark fyra på Craig, som varit precis den ledande back som han säkert förväntades vara när Masken plockade in honom från Luleå. Till skillnad från rollen han hade i sitt tidigare lag, hamnar han högre upp i hierarkin i Rögle och det ansvaret har han axlat på ett mycket bra sätt. Inledde extremt starkt och öste in poäng under de första omgångarna, men mattades en aning både poäng- och spelmässigt mot slutet. Vi får hoppas att uppehållet gjort honom gott och att han kan hitta tillbaka till höjderna han visade upp inledningsvis. Han är också spelaren som snittar mest istid per match i Rögle.
- Alexander Younan. 3 poäng på 13 matcher. Om det är en stark fyra på Schira, så är det en svag dito på Younan. Jag väljer att lägga honom så här pass högt eftersom han steg för steg lyckats växa in i SHL-kostymen, efter en ganska darrig inledning de första matcherna. Younan var till och med petad i ett par matcher, men har efter det bara blivit bättre och bättre. Man ska betänka att han kom till Rögle med obefintlig erfarenhet av SHL-spel, men i par med Schira har han klarat omställningen från Hockeyallsvenskan på ett bra sätt. Här finns säkert mer att hämta också, inte minst poängmässigt.
Tre gröna hjärtan
- Ted Brithén. 7 poäng på 15 matcher. Så här långt har Ted haft svårt att motsvara de högt ställda förväntningarna och precis som för laget har det gått tungt spelmässigt. Från sidan ser det ut som om han kämpar för att hitta det där sköna flytet i åkningen, som gör att han kan skapa sig den så viktiga extratiden i anfallszon. Han och Edwin Hedberg har kamperat ihop i alla matcher, medan tredjelänken varierat mellan Sebastian Collberg, Mathias From och Juhamatti Aaltonen. Så här långt har förstakedjan inte varit så tongivande som den behöver vara för att Rögle ska kunna vinna matcher, och jag tror mycket hänger ihop med Teds formkurva. Om den vänder uppåt, finns det helt klart kapacitet att få ut mer av även hans kedjekamrater.
- Justin Pogge. 89,3 i räddningsprocent på elva matcher. Inledde darrigt och överambitiöst i första matchen mot Djurgården, men efter det tycker jag att Pogge hållit en jämn och förhållandevis hög nivå. Det finns någon enstaka tavla på kontot, men i stort har han stoppat de puckar han förväntas ta. Här finns garanterat också mer att hämta. Han kom helt matchotränad till Rögle efter fyra omgångar och jag är ganska säker på att han kommer att bli bättre och bättre ju längre säsongen går. Självklart under förutsättning att laget också höjer sig en aning, annars är det svårt för en målvakt att bygga självförtroende i ett lag som bara förlorar.
- Kevin Gagné. 6 poäng på 14 matcher. En mycket svag trea måste erkännas. Kevin jobbar alltid hårt men ibland känns det som om han är överallt och ingenstans i egen zon. Skulle nog vinna på att väga av situationerna lite bättre – när det är läge att sätta press och när det är läge att falla tillbaka – men det kommer säkert med lite mer erfarenhet av SHL-spelet. Det spel han spelat hittills funkar säkert bättre i den lite mer ostrukturerade Hockeyallsvenskan, men på SHL-nivå blir den spelstilen väl fladdrig i mina ögon. Jag tror mycket handlar om överambition även i det här fallet och kan Kevin hitta en bättre kontroll i sitt spel, finns det ett bra sparkapital även här. Minusstatistiken behöver helt klart förbättras, -9 på 14 matcher är inget vidare facit.
Två gröna hjärtan
- Juhamatti Aaltonen. 8 poäng på 14 matcher. Lagets, och förmodligen hela SHL:s, mest omtvistade och omtalade spelare. Det känns lite som om Juhamatti antingen är älskad eller hatad, och så här långt har han nog inte lyckats övertyga en majoritet av Röglesupportrarna om sin förträfflighet. Det blixtrar till ibland och då kan alla se vilken magi han har förmåga att leverera, men det händer tyvärr allt för sällan. En spelare i hans kaliber måste ligga på en konstant hög nivå, och lägstanivån behöver bli avsevärt högre för att det ska vara en bra investering för ett lag som Rögle. Samtidigt är det en spelare som på egen hand kan avgöra matcher och framför allt vara en avgörande faktor i powerplay, så personligen anser jag att vi måste ge honom mer tid att visa sin fulla kapacitet. För den finns, jag lovar.
- Linus Sandin. 0 poäng på 12 matcher. Naturligtvis en besvikelse för både Linus och laget att han ännu inte förmått att spräcka poängnollan. Chanser har inte saknats men när de väl har uppstått känns det som om att självförtroendet inte riktigt finns där. Linus har köpt sin roll som checkingspelare i fjärdelinan, men tränarstaben har så här långt visat att förtroendet för honom är begränsat. Personligen tycker jag att han förtjänar både mer istid och ett större förtroende. Här finns också mer kapacitet och ett sparkapital för laget. Han inledde seriespelet mycket förtroendeingivande, men har sen fallit tillbaka i takt med mindre istid och uteblivna resultat. Kan bättre!
- Emil Kruse. 85,6 i räddningsprocent på sex matcher. Emil kom till Rögle som uttalad back-up för Ville Kolppanen. Men när den senare blev huvudskadad bara någon vecka innan premiären, fick Kruse axla förstaspaden från start. Det ansvaret och den pressen blev honom övermäktig, där han förmodligen i ren överambition gjorde saker som han normalt sett inte skulle göra i buren. Det såg mycket märkligt ut vid flera tillfällen, och även om han inte ensam kan lastas för den usla säsongsstarten så tror jag inte siffrorna blivit lika stora med en mer rutinerad målvakt mellan stolparna. Efter Pogges ankomst har Kruse fått hoppa in tidigt i två matcher och då gjort det riktigt bra. Då har han helt klart återupprättat lite av sitt namn och visat att han kan vara en riktigt bra målvakt också på SHL-nivå.
